Samuel Amundi Rising

Samuel Amundi Rising

Född 1639 i Risinge (E).
KYRKOHERDE
Ur Hallingebergs Kyrkobok är följande citerat: ”No 7 av Namn på Pastores som varit i Hallingegbergah Församling. Anno 1679 d 22 juli wardt jag undertecknad SAMUEL RISING förmedelst ovation et Eclaesiae förordnadt utaf den Högvördige Herr Biskopen Doct. Olav Svebelio hit till Pastoratet, hwilket Gudh Alsmäktigt Nådeligen välsignat det ske kunde in Glorian Dei Ende- fiae Christi inadipiuteonem wont”. Därefter har någon tillfogat ”Blev död 1722 uti Sept. 41 år pastor 83 år gammal”. Ur Linköpings Stifts Herdaminnen av Westerlund, Setterdahl och Meurling, del 4 häfte 1 sid 109 och 110 är följande text hämtad: ”Södra Tjusts kontrakt Hallingebergs Pastorat. No 14 SAMUEL AMUNDI RISING, född i Risinge 1639. Fadren komminister där. Prv 1675-08-09; huspredikant på Tuna Rystads sn; kyrkoherde här 1679; avsatt för alltid genom K. Maj:ts resol. 1720-02-24; död 1722-10-03. / Härefter följer uppteckning av hustrur och barn / Denne man – säger Håhl – / Här åsyftas en äldre edition av Linköpings Stifts Herdaminnen utgiven av J I Håhl / har av sin samtid fått en vrång och orättvis dom, vilken av eftervärlden bör belysas, helst grunderna till hans handlingssätt synas ha varit en sträng samvetsgrannhet och ett nog långt drivet tjänstenit. Utrustad med sinnesstyrka mod och mycken verksamhetslust åter- skaffade han några av företrädaren bortslarvade kyrkans hand- lingar, varigenom han blev satt i tillfälle att återtaga betydliga ägostycken till prästgården, dem närboende grannar inkräktat, ävensom återskaffa Trotorps mark, vilken varit köpt till bostället från de s.k. Gravegårdarna i Hallingeberg, eller nuvarande Rust- hållet för 20 mark silver, och vilken mark som i senare tider benämnts Utjord, fru Anna Gyllenbreider, hans svägerska, i fören- ing med Odensviholms dåvarande ägare ville sig tillägna och i stället lämna den vid kyrkan liggande obetydliga Pile-Utjorden, som då tillhörde Odensviholm. Under dessa och andra ägotvister om kyrkans och prästgårdens rätt, vilken Rising nitiskt försvarade, ådrog han sig mångas avund och fiendskap så att ’änskönt han i yngre åren ordentligt förestod sitt ämbete, lätt besegrade sina ovänner och bibehöll allmän akt- ning, blev han dock i sin ålderdom ett offer både för andras hat och egna svagheter, vartill hörde ett måhända nog häftigt lynne och, vid sina tillfällen, mindre noggrannhet i uttryck’. Utom den anledning till bitterhet fru Gyllenbreider mot honom hyste till följd av de förlorade ägorna, vilket och delades av de övriga, som dem måst återlämna, blev denna hans svägerska hans huvudfiende sedan han en söndag predikat om den Babyloniska skökan och därvid utpekat bemälda fru, som då varit i kyrkan. När nu gudstjänsten var slut, ’fann kyrkoherden vid sin hemkomst sitt hus igenlåst och honom förbudet genom fru G:s föranstaltan- de’. En gammal ärbar sockenman vid namn Isak i Säby bjöd då den husville kyrkoherden med sig hem där han vistades till sin död, då han 83 år gammal slutade sitt bekymmersfulla levnadslopp efter en arbetstid av 41 år. Under förevändning av ämbetsfel och subor- dinationsbrott mot kontraktsprosten Wallin i Odensvi avsattes han vid 80 års ålder.” Även Ada Rydström tar i ”Boken om Tjust” del VII i kapitlet om Löjtnant Gyllenbreider och hans krigskamrater upp salig Samuels tvister med sina släktingar. Jag citerar från sidan 69: ”En söndag på höstsidan 1716, eller närmare bestämt den 9 september, hade så den ’wällärde herr Samuel’ hållit en regelrätt straffpredikan över sina närmaste släktingar Gyllenbreiderna. Ja, han hade t.o.m. uppå predikstolen inför hela församlingen dristat sig att kalla ’sin egen swärfader, salig leutnanten Herr Hindrich Gyllenbreder, på dess döda muhll för Tiuf och Skiällm, samt att han nu går och bölar i skogen som en tiur’. Sin svåger ryttmästaren Carl Gustaf Gladstein hade han vid samma tillfälle jämväl kallat för ’Tiuf och Skiällm’. Hans kära svägerskor hade emellertid ej heller de gått fria. Han hade också mot dem utbrustit ’uti äreröriga och mycket svåra och be- tänkliga skällsord och beskyllningar’. En kort tid därefter hade han ock kallat sin svägerskas madame Maria Gylenbreiders son Mårten Fagerström för samma tillmäle som han förut bestått rytt- mästaren. Även andra sockenbor hade råkat ut för sin herdes vrede; så hade han exempelvis kallat en hustru Cicilia Bengts- dotter för ’trullpacka’. / Dombok 1717-10-14 och 1718-02-25 / För oss torde det emellertid framstå såsom sannolikt att det ej längre var en man med normalt avvägd sinnesbeskaffenhet som tillåtit sig dylika överlöpelser. Själv synes han dock varit fullkomligt övertygad om det berättigade i sitt tilltag. Han ansåg sig nämligen omöjligen ’ha kunnat förtiga de stora excesser och vederstyggliga förargelser, som hans svägerskor i Rispetorp och Hjortstad en lång tid uti församlingen förövat utan varit nöd- tvungen att därför förhindra vidare den stygga satans instiga- tioner’ o.s.v. En tid därefter var också kyrkoherden, efter vad vi veta, kroppsligen sjuk; han kunde tidvis omöjligen komma ur sin säng för sin sjukdoms och svaghets skull. Till socknen hade därför kommit en hjälppräst”. Med åren tycks dock sockenborna ha glömt kyrkoherde Risings oti- digheter men komma ihåg vad bra han gjort för socknen. Vid Inrid och Börjes besök i april 1989 träffade vi på Hallingebergs kyrkbacke dåvarande kyrkvaktmästaren. Han berättade att ett om- råde i socknen fortfarande benämns ”Risingsmosse”. Denna mark hörde på Risings tid till kyrkan, men var vattensjuk. Genom hans försorg blev den emellertid torrlagd och brukbar. Vid forskning angående Samuel Risings efterlevande måste beaktas att några av Botvid Borgmästares från Norrköping avkomlingar också kallat sig Rising. Botvid levde ännu 1524 och hans son Claudius blev kyrkoherde i Risinge 1559. Samuel Risings mor Ingrid Bruntesdotter fick i sitt tredje äktenskap en son Amund, som blev skolmästare i Gusum år 1700 och dog 1731, han kallade sig också Rising. Det gjorde även en Johannes Gabrielis Rising, som var student i Uppsala 1648. Etcetera. / Personhistorisk Tidskrift 1906 / Född i RISINGE ÖSTERGÖTLAND, PRÄSTGÅRDEN Död i HALLINGEBERG, SÄBY
Död 1722-10-03 i Hallingeberg (H).

Dates

• B. 1639, Prästgården Risinge, Finspång, Östergötland
• M.
• D. 10 Mar 1722, Hallingeberg, Kalmar län, Småland

Parents

• Father: Amundus Johannis Myckovius
• Mother: Ingrid Bruntesdotter Rosenius

Spouse/Partner

• Agneta Gyllenbreider

Children

• 1691 – Johan Gustav

Siblings